bild - logga
Mobila utgćvan
Enter
bild - blommor
Information:
Skriv ett inlÀgg!
Glöm inte att skriva nÄgra rader i vÄran gÀstbok innan du lÀmnar sidan.
Bli medlem
Du fÄr inte missa att bli medlem pÄ vÄr sida. Genom att bli medlem kan du fÄ veta nÀr nya saker hÀnder hÀr pÄ sidan.
LĂ€gg upp en bild!
Har du har nÄgon rolig bild som du tycker skulle passa pÄ vÄr sida? GÄ in pÄ besökarnas bilder och lÀgg upp den.
Länkar:
Nomad SprÄkresor
djungeltrumman.se
maestos egna sida
Nya medlemmar:
rfdsggdhgeed
ljdwefdsyroxlk
ljdedseyrobgh
ljdwefdsyrovpk
Bli medlem?
start
film
foto
gästbok
bloggar
paintball
webshop
mobilen
crew
spex
nöjesguide
krönikor

inloggning
ny medlem
medlemmar

admin
logout
RSS 2.0

Lite läsning.
Pć denna sida kan du hitta lite historier som vi i crew knćpat ihop. De handlar om allt mellan himmel ć jord och vi tror du kan fć lite trevlig läsning om du tar dig tiden att titta igenom dem.

Rubriker:
Blue Ocean Strategy29/01/09
Va kvinnor frÄn Venus sa du?15/05/07
Komma hÀr och snacka om jÀmstÀlldhet13/06/06
Konsten att ragga..08/06/06
Varför blir de aldrig som man tÀnkt sig?15/03/06
Öppen inbjudan!13/02/06
Jag Àr en buffé-torsk!06/02/06
>> Waiting for my real life to begin29/12/05
GÀstkrönika: Att vara tjej...05/12/05
Det blÄögda Sverige17/11/05
SingeltrÀsket11/10/05
What becomes of the broken hearted?03/10/05
GÀstkrönika: MisÀren och GentlemÀnnen25/09/05
Krogens nya ansikte luktar kass21/09/05
Den girige svensken23/06/05
Vad hÀnde med den gedigna skolavslutningen?16/05/05
Varför tröttnar man aldrig pÄ öl?04/05/05
Skitan har mist sin charm!07/04/05
Synden Straffar Sig SjÀlv..06/04/05


Waiting for my real life to begin

Av: Green
29/12/05

Titeln pÄ denna krönikan sÀger vÀl allt. Men jag ska förklara vad jag menar. Har du nÄn gÄng fÄtt kÀnslan av att du sitter fast. Att livet gÄr pÄ tomgÄng i vÀntan pÄ att nÄgot stort ska hÀnda. En kÀnsla man inte kan göra nÄgot Ät. Man sitter fast men allt man kan göra Àr att vÀnta. Man vet att man mÄste göra nÄgot men man vet varken vad man ska göra eller hur man ska göra det.

"Skit samma"

Jag kÀnner att jag har fastnat mellan tvÄ faser. Det Àr en del av mitt liv jag mÄste lÀmna bakom mig för att kunna gÄ vidare. Men den hÀnger liksom kvar. UngefÀr om en bit toalettpapper som har fastnat under skon.

Jag pratar naturligtvis i huvudsak om kĂ€rlek. Som vanligt. Börjar bli ett stĂ€ndigt Ă„terkommande tema i mina krönikor. Men det Ă€r ju dock ett stĂ€ndigt aktuellt Ă€mne som knappast kan bli uttjatat. Eller? Skit samma. Åter till Ă€mnet. Ibland kan det vara jĂ€vligt svĂ„rt att ta ett beslut. Man vet vad man mĂ„ste göra men man vet ocksĂ„ att man sjĂ€lv blir lidande av konsekvenserna. Med varje beslut man tar sĂ„ följer ju alltid ett nytt. Alla beslut och handlingar man gör idag har ju betydelse för hur morgondagen kommer att se ut. Att man fattar besluten man vet att man mĂ„ste fatta trotts konsekvenserna av dom. Det kanske Ă€r sĂ„ man vet att man börjar bli vuxen. Det Ă€r vĂ€l kanske sĂ„ man utvecklas som person. Att man fĂ„r erfarenhet av bĂ„de bra och dĂ„liga beslut man tar. Man lĂ€r sig inte av sina misstag. Man lĂ€r sig av sina erfarenheter. Sina beslut.

Jag har en liten teori. Varje förhÄllande man har Àr en fas. Tiden mellan förhÄllanden Àr ju ocksÄ faser men, enligt mig, kanske lite mindre betydelsefulla. Just nu Àr jag i en mellanfas eller, som jag kallar det, en "overkill"-fas. En fas dÀr man överanalyserar alla kÀnslor och beslut vilket i stort sett innebÀr sömnlösa nÀtter och pÄ tok för mycket cigaretter. Jag har tagit besluten jag vet att jag var tvungen att ta. Nu ska man bara komma över henne och gÄ vidare. Men det kÀnns som den hÀr stan Àr för liten. Jag ser henne i stort sett varje helg pÄ krogen och dÄ rasar motstÄndet man har byggt upp som ett korthus. Det blir som ett slag i magen.

"Men just nu har jag ingen aning"

Det blir alltid lite stelt smÄprat. Man stÄr dÀr och ler och Àr trevlig. Allt man vill göra Àr
att dra henne intill sig, stryka hennes kind, och ge henne en lÄngsam kyss. Men det finns en mÀngd olika anledningar att hoppa över det scenariot.

Varför ska man ha sĂ„ jĂ€vla svĂ„rt att gĂ„ vidare? Vissa klarar de galant. TyvĂ€rr Ă€r jag inte en av dom. Det Ă€r en konstig kĂ€nsla de dĂ€r. Att behöva glömma nĂ„gon som har betytt sĂ„ mycket. Att behöva tvinga sig sjĂ€lv att glömma. Man har fattat det tunga beslutet att inte trĂ€ffa henne mer men Ă€ndĂ„ tĂ€nker man pĂ„ henne varje dag. Jag undrar varje dag om vi kommer kunna vara vĂ€nner. Jag hoppas det. Men just nu har jag ingen aning. Jag har gĂ„tt igenom det jobbigaste nu och jag vill inte uppleva det igen. RĂ€dslan för att falla dit igen kan nog vara avgörande i slutĂ€ndan. Jag önskar att jag bara kunde vakna upp med henne sovandes vid min sida. Att allt bara va en sjuk dröm. Men det Ă€r lönlöst. Jag vet att det aldrig mer kommer att bli vi tvĂ„ igen. Jag har insett det nu. It just was'nt ment to be. Men hennes leende, hennes skratt, hennes lukt. Alla hennes unika egenheter har liksom Ă€ttsat sig fast i hjĂ€rnan och hjĂ€rtat. Tiden lĂ€ker ju alla sĂ„r som man sĂ€ger. TyvĂ€rr Ă€r lĂ€ketiden varken en smĂ€rtfri eller snabb process. Ärligt talat, om man inte kan fĂ„ den man vill ha sĂ„ kan man vĂ€l för i helvete i alla fall fĂ„ glömma den personen sĂ„ att man gĂ„ vidare med sitt liv. Men tydligen inte. Det rĂ€cker tydligen inte med att man ska bli dumpad, nej nej, man ska dessutom fĂ„ ett straff ocksĂ„. Ett krossat hjĂ€rta med obestĂ€md lĂ€ketid. KĂ€nns sĂ„ jĂ€vla rĂ€ttvist! Man ska leva som ett kĂ€nslomĂ€ssigt vrak som ligger och funderar pĂ„ sĂ„n hĂ€r skit hela nĂ€tterna. Man kan ju i slutĂ€ndan inte bli annat Ă€n förbannad.

"Att behöva tvinga sig sjÀlv att glömma"

Men vem ska man bli förbannad pĂ„? Sig sjĂ€lv? Är allt mitt fel? Vad gjorde ja för fel? Du ser, man skulle fan kunna grĂ€va ner sig i all skit man funderar pĂ„ och alla förbannade klischeĂ©r. Men va hjĂ€lper det?

Förhoppningsvis kanske man har lÀrt sig nÄgot av denna erfarenheten. FrÄgan Àr bara vad. Kanske att man aldrig kan rÀkna med nÄgon annan Àn sig sjÀlv. Lite klyschigt kanske men ÀndÄ lite tÀnkvÀrt. Men just nu Àr det som om livet stÄr i pauslÀge. Man önskar att man kunde snabbspola ett par mÄnader men allt man kan göra Àr att vÀnta. VÀnta pÄ att nÄgon eller nÄgot ska komma Ät play-knappen. SÄ att livet kan börja igen.

/Green